Jippi!
Igår fick jag tillbaka min inlämning med den svåra uppgiften och hade rätt!!!!!!! Höll på att dö av glädje hehehehe...
Sen imorse var jag i skolan och labbade fram till lunch, och hann också lämna in labbrapporten direkt där så det är klart!
Nu sitter jag med fysiken igen, måste även hinna med mina andra kurser! Det blir en uppesittarkväll idag om hjärnan tillåter det - jag gick upp 6:15 så jag är lite småseg redan..
Hamnade med en sån "trevlig" prick på min labb. Inga sociala färdigheter, och trodde han visste allt. När jag påtalade "nej det där är fel.. du kan inte göra så", eller "det är det här du ska söka efter, det går inte att få fram så", eller "nej men du behäver inte göra det så svårt, vi löser bara ut en grej här" så låtsades han att han inte hörde!? Så jag sket i vilket och räknade själv, sen så hörde jag "hmm.. hur gjorde du här?". Kanske bättre att lyssna på mig från första början?
Det hade liksom kunnat gå snabbare om han bara hade lyssnat!
Detta är ett riktigt praktexemplar på den typen av människor här som söker sig till industriell ekonomi. Dom väljer det för att det är i princip lika svårt att komma in på som läkarlinjen, det blir ALLTID lottning om platserna och dom flesta går den för att det är en "fin" utbildning och ger dig en fet lön eller chefsposition efteråt. Men alla passar inte att jobba med det..
Det är synd för jag tror inte han kommer att klara av det med tanke på hans attityd, samarbetsförmåga etc. Den skolan han sökt till (som han så fint påtalade att han "inte behövde sina betyg" för han fick så bra på HP) har som krav att man måste ha en studiekompis för man får inte plugga ensam. Undrar om han vet om det?
När jag sa "ja men nu har du ju en fördel att du läst den här fysiken. Den kommer du läsa och mer avancerad sen till hösten" så var det som om han inte ens hade en aning om att man måste läsa två års avancerad fysik på den linjen han ska gå!?
Han sa till och med "Ja jag bryr mig inte, så länge jag får godkändt". Hmm.. ja det blir kanske lite svårt att läsa en svårare kurs då :O...
Tyvärr är väldigt många människor så här, dom söker det som är allra svårast att komma in på och bryr sig inte riktigt om vad det är dom söker.
Det blir helt fel då, för då höjs antagningspoängen ännu mer och dom kommer kanske klara sig igenom utbildningen med nöd och näppe.
Det blir helt fel då, för då höjs antagningspoängen ännu mer och dom kommer kanske klara sig igenom utbildningen med nöd och näppe.
Jag har hört måååånga gånger "jaja, men du kan ju ändå söka läkarlinjen varje termin tills du kommer in. Bara gå något annat så länge" HALLÅ!??? Man kan inte göra så! Man får inte ens CSN för hela läkarlinjen.. hur tänkte dom där? Ska man bara hoppa på någon utbildning då eller?
Mycket märkligt tänkande..
Jag känner en kille som går en av dom linjerna som är svårast att komma in på, och vet ni vad? Han vet inte ens vad man blir efteråt.. alltså på allvar. Jag frågade honom och han vet inte ens!? Det är 5 års utbildning på något han inte ens vet vad det är...
När jag frågade om han alltid hade velat gå den här utbildningen så sa han "Det stod mellan denna och läkare". Det är så många jag har hört säga så! Vartenda en jag frågar som läser/läst upp sitt betyg säger samma sak. Antingen så ska dom söka Läkare, civilingenjör på KTH eller Handels.
Jag är ledsen men jag tror inte på att vartenda en har ett brinnande medicinskt intresse, fysik/matte eller ekonomi..
När jag pratade med studievägledaren på Uppsala universitet, som jag sökt till, så sa hon "Det viktigaste är inte vad du söker, utan att du söker något som verkligen intresserar dig. Sen spelar det ingen roll vad utbildningen heter eller vad det är för antagningskrav etc.". Jag håller med till 100%, varför skulle man vilja läsa något man inte är intresserad av?
Innan tänkte jag att det var "slöseri" med mina höga betyg att söka något med låga antagningspoäng. Men varför skulle det vara de?
Alla kan inte vara bäst på matte tex. Jag är inte jätte bra på matte, men jag har blivit 1000 gånger bättre än vad jag var på det innan - men jag hade aldrig kunnat få ett A i det och det är helt okej för mig.
Alla kan inte vara bäst på matte tex. Jag är inte jätte bra på matte, men jag har blivit 1000 gånger bättre än vad jag var på det innan - men jag hade aldrig kunnat få ett A i det och det är helt okej för mig.
Jag är bra på en massa annat istället!
Vad jag försöker säga är att jag tycker att människor som söker prestigeutbildningar är så jäkla töntiga. Tänk på att ni ska jobba med det resten av ert liv förhoppningsvis! Tänk på att en 5-årig utbildning 325 000:- i lån...
Kommentarer
Trackback