enlitenbitbort

Jag har nog den allra sämsta egenskapen, jag har sjukt höga förväntningar på mig själv och pressar alltid mig själv alldeles för mycket.

Detta är jätte bra för tex. arbetsgivare som älskar mig för att jag alltid hugger i och får saker och ting gjorda. Men det blir lätt för mycket!

Som nu med skolan, jag pressar mig själv för mycket trots att jag tänker att jag verkligen inte klarar det, men ändå så gör jag det. Jag tävlar alltid med mig själv, alltid.

Likadant på gymmet, om någon bredvid mig på löpbandet springer snabbare så måste jag öka och springa ännu snabbare. Springer personen 5 kilometer så måste jag springa längre. Det är så min person funkar.

Det är bra i vissa lägen men jag kör slut på mig själv i andra, som nu med skolan.

Jag bara satt och grät i en halvtimme innan och mådde piss, för jag blir så jävla besviken på mig själv.

Jag gråter nästan nu igen när jag tänker på att jag misslyckas, jag HATAR att misslyckas mer än något annat. Jag är så, jag vill och måste vara bäst på det jag gör.

Och O är i princip likadan, därför har han höga förväntningar på mig med och jag vill inte vara sämre än honom - för han är sjukt bra på allt.

Jag är nog en allt eller inget människa. Börjar jag med något så måste jag bli bäst på det, jag nöjer mig aldrig förrän jag är bäst på det.

Till och med nu sitter jag och tänker "men om jag pluggar hela natten så..." fastän jag vet att jag inte ska tänka så, men jag kan inte sluta.. jag har jätte ont i magen för att jag vet att jag kommer gå dit och skriva ett F på provet.

 

Har pratat med mamma en stund också, ibland behöver jag bara höra någon säga att det är okej att inte vara bäst på allt. Det är okej att misslyckas ibland.

 

Nej, usch detta har inte varit en rolig dag alls :( kommer gå och ha ont i magen ända tills imorgon efter provet eller ännu värre - ända tills jag får mitt resultat.