Störningsmoment
Jätte kul att ha trevliga grannar som gillar en men någon jävla gräns får man ha! Det värsta vi vet är när folk matar vår hund eller liknande, man gör inte det utan att fråga ägaren först. Speciellt inte när ägaren sagt att dom hatar när någon gör så. Därför får våra grannar inte passa vår hund, så vi har alltså fått säga att hon måste öva på att va ensam vilket inte är sant. Varje dag ska vår granne ringa på och slutar inte prata - kan jag gå ut med hunden? Är frågan alltid. Igår bestämde vi oss för att grannarna inte får gå ut med hunden eftersom de uppenbarligen är svårt att respektera våra regler om att inte mata hunden! Hade det varit normala mängder hade det varit en sak, men när man ger en hund på 2.5 kilo ca 1 dl godis varje gång man passar den (ca 2 timmar) så är det inte okej. Nu har grannen ringt på 2 gånger och jag orkar inte öppna. Jag orkar inte stå där och tjattra när jag har annat att göra. Dessutom så verkar det vara svårt att förstå när jag säger att det inte går etc. Jag orkar inte mer! Det finns uppenbarligen alltid en ursäkt att ringa på vår dörr.. Jag kikade i kikhålet och då kollade han direkt på kikhålet så han fattade nog att jag var innanför dörren, men jag bryr mig inte längre! Jag ska sluta vara så pass snäll jag är.. Igår sa jag att jag tar ut hunden varje dag vid tio-tiden och går en timme. Han såg mig vid halv elva när jag var ute med henne - varför ringa på vid halv ett då? En hund behöver inte gå ut varannan timme. Hon ska inte vänja sig vid det! De har gått så långt att jag bara vill skrika "köp en egen jävla hund om du så gärna vill rasta den hela tiden" men jag är för snäll.
