enlitenbitbort

Pratade nyss med mamma och fick höra om rättegången, jag blir så in i helvetes förbannad.

Jag fick ett brev för ett par månader sedan.
Jag har inte och vill inte visa brevet jag fick av min s k pappa för mina syskon av en anledning - jag vill inte att dem ska behöva bli lika ledsna som jag blev när jag fick det!

Jag vet att speciellt T är jätte ledsen över att allt är som det är, och jag förstår henne. Jag själv blir mer förbannad än ledsen, jag tänker inte så mycket på det och blir därför inte lika ledsen.

Jag förstår inte hur han kan fråga min lillebror "Har hon läst brevet" etc. VARFÖR vill han så gärna trycka in, dem orden som står i brevet, i mitt huvud?
När jag öppnade brevet så trodde jag, naiv som jag var, att han skulle be om ursäkt.
Jag har ALDRIG i hela mitt liv varit med om att någon människa har varit så elak mot mig. Därför undrar jag hur min egen pappa kan göra så!

Varför vill man trycka ner sina egna barn, lägga över skulden på dem och såra dem medvetet? Jag kan inte förstå det.
Jag trodde att man ville sina barns bästa, skydda dem mot allt ont, hellre ta smärta än att låta dem få det.

Jag respekterar och accepterar om mina syskon inte skulle vilja ta samma beslut som jag tar, men jag vet att vissa saker kan man helt enkelt aldrig förlåta.. vissa saker gör för ont!

Jag är också ledsen över att det har blivit som det är, men mest är jag jävligt förbannad!

Mamma och jag kan bråka och kalla varandra dumma grejer, men aldrig någonsin på det sättet!


Jag kan ta att han slänger skit på mig, men när han skadar min familj så är det som om han hugger en kniv i mitt hjärta och vrider om. Jag förstår inte hur ens mål kan vara att slita en familj i stycke, att snacka skit om alla bakom ryggen på dem.
Så mycket elaka ord jag har fått höra om mina syskon och min mamma, bara en bråkdel som dem är medvetna om.

Därför har jag valt att radera denna personen ur mitt liv, jag tycker att mitt liv är alldeles för värdefullt för att slösa på att vara ledsen över en sån människa.


Visst blir jag också ledsen ibland, men det finns så många fler bra saker i mitt liv som jag kan fokusera på istället. Jag har ett bra liv utan honom, jag är vuxen nu och behöver ingen pappa som uppfostrar mig längre!


Jag hoppas, för hans skull, att han tar det lilla förnuftet han har kvar till fånga och slutar. Sluta utkämpa ett krig mot min familj, snälla! Det enda han gör är att förlora på det och skämma ut sig själv.
Jag däremot skämms inte å andras vägnar, det får dem göra själva!