enlitenbitbort

Jag är helt slutkörd, men ändå mer utvilad än vad jag var i eftermiddags.

Jag har knappt sovit sen vi flyttade, och när jag har sovit så har jag sovit jätte dåligt. Jag har slitit hela dagarna för att få iordning, något som har gjort mig helt slut i kroppen och hjärnan men trots det så har jag ändå fortsatt!
Igår morse vid sex-tiden när jag stod och skulle göra kaffe så svartnade det för ögonen flera gånger och jag fick kasta mig mot stolen för att inte svimma. Det kändes som om någon hängde ovanpå mig, jag bara kallsvettades och jag fick en konstig känsla i magen som jag aldrig fått. Jag blev faktiskt lite orolig för vad det var som hade hänt.
Dessutom så har mitt blodtryck blivit superlågt igen.
När jag sen körde hem från jobbet så började fingrarna domna, sen handen och armen - då blev jag riktigt rädd och trodde jag hade fått en hjärtinfarkt!
Sen försvann det, men jag har varit helt slut hela tiden, precis som om jag har haft hög feber. Dessutom har allt snurrat och det har svartnat för ögonen flera gånger.
Båda mamma och O har sagt att jag borde ta det lite lugnt, men som vanligt så har jag inte lyssnat på någon eller min kropp.

Vid fyra-tiden så låg O och vilade innan jobb, så jag tänkte att jag skulle stänga ögonen i fem minuter. När jag vaknade så hade det gått två och en halvtimme och jag fattade ingenting. Jag var ensam hemma och hade inte ens vaknat när han gått till jobbet, jag som vaknar av ALLT!
Efter det kände jag mig som en ny människa, ja förutom att jag har varit konstant törstig och druckit jätte mycket. Jag var nog utmattad i kroppen och lite uttorkad.
Ibland ska man lyssna på kroppen trots allt, även fastän jag inte alltid gör det.

Axeln och skuldran har blivit bättre förresten, men det gör fortfarande ont.

Annars har det inte hänt så mycket mer än att jag har jobbat, försökt sova trots mardrömmar, och fått en ny vän.

Haha förresten, på tal om mardrömmar, så drömde jag en sjuk dröm i natt!
Jag drömde att det fanns en jugoslavisk maffia som hade fått för sig att jag hade sålt knark i Thailand, så nu skulle dem hämnas på mig för att det var deras terrirorium. Så då jagade dem mig överallt, och jag försökte gömma mig, sen så kommer det gamla vanliga inslaget, dem försökte injicera mig med heroinsprutor och jag bara grät och sprang så rädd jag var.
Jag såg hur dem högg in sprutor i folk jag kände och alla säckade ihop men jag försökte hela tiden komma undan. Sen så fick en tag i mig och jag lyckades knäcka sprutan, men då tryckte dem in någon slags rakblad i min ryggrad så att jag inte skulle kunna gå.
Ibland undrar jag hur min hjärna kan koka ihop alla dem här drömmarna!

Nu tror jag att det är dags att gå och sova strax, börjar gäspa!

Hörs imorgon!