Just embrace it..
Här om dagen när vi var inne hos grannen (när låset gick sönder) så sa hon något som många har sagt till mig, "Man måste nog vara en väldigt speciell typ av människa för att bli läkare".
Ja, det har dem nog rätt i. Men det betyder inte att man måste vara som stereotypen!
Jag tror, kanske jag har fel, att många läkarstudenter går just den linjen för att dem har högsta betyg i allt och är "nördar". Jag tror också att många blir "tvingade" av sina föräldrar som även dem är läkare.
Sen finns det alla andra, och dem är jag!
Många säger "Jag fattar inte hur du kan vilja bli läkare, det skulle jag aldrig klara", "nej fy vad hemskt, tänk om patienten dör" eller "fyfan vad äckligt".
Men jag tycker ju inte att det är äckligt.
Jag hade i princip kunnat äta middag ovanpå ett lik, det hade inte bekommit mig överhuvudtaget!
Bajs är det ÄNDA mänskliga som jag äcklas av!
Dessutom så är jag så orädd för döden som man kan bli! Självklart vill jag inte dö, men jag tror att när man dör så är det meningen.
Jag ser på kroppen som en väska som man hela tiden bär runt på, jag tror inte på själen.
När kroppen inte längre kan nyproducera celler så blir allt svagare och stänger av, thats it. Sen händer nog inte så mycket mer, tror jag iallafall!
Självklart kommer det säkert vara skit jobbigt dem första gångerna ens patient dör, eller första gångerna man kanske ser någon helt söndertrasad ligga på en brits under en obduktionslampa. Men absolut inte så jobbigt att jag skulle spy eller inte vilja vara där!?
Man vänjer sig, jag tror verkligen det!
Tänk så sjukt, vår lilla hjärna, gör så att allt kan funka!? Tänk så liten del av hjärnan vi använder, men ändå så funkar allt. Heeeelt sjukt!
Jag fascineras otroligt mycket över människokroppen och dess funktioner, men mest över hjärnan!
Jag hade kunnat bli vilken typ av läkare som helst, bara jag fick bli det.
Låt nu den här tiden gå snabbt så att jag kan börja på universitetet dåååååå.......
Och framför allt, låt mig komma in haha!
Annars kommer jag sitta med dem andra nördarna på KTH :) Men det gör inget, för innerst inne är jag också en nörd!
Ja, det har dem nog rätt i. Men det betyder inte att man måste vara som stereotypen!
Jag tror, kanske jag har fel, att många läkarstudenter går just den linjen för att dem har högsta betyg i allt och är "nördar". Jag tror också att många blir "tvingade" av sina föräldrar som även dem är läkare.
Sen finns det alla andra, och dem är jag!
Många säger "Jag fattar inte hur du kan vilja bli läkare, det skulle jag aldrig klara", "nej fy vad hemskt, tänk om patienten dör" eller "fyfan vad äckligt".
Men jag tycker ju inte att det är äckligt.
Jag hade i princip kunnat äta middag ovanpå ett lik, det hade inte bekommit mig överhuvudtaget!
Bajs är det ÄNDA mänskliga som jag äcklas av!
Dessutom så är jag så orädd för döden som man kan bli! Självklart vill jag inte dö, men jag tror att när man dör så är det meningen.
Jag ser på kroppen som en väska som man hela tiden bär runt på, jag tror inte på själen.
När kroppen inte längre kan nyproducera celler så blir allt svagare och stänger av, thats it. Sen händer nog inte så mycket mer, tror jag iallafall!
Självklart kommer det säkert vara skit jobbigt dem första gångerna ens patient dör, eller första gångerna man kanske ser någon helt söndertrasad ligga på en brits under en obduktionslampa. Men absolut inte så jobbigt att jag skulle spy eller inte vilja vara där!?
Man vänjer sig, jag tror verkligen det!
Tänk så sjukt, vår lilla hjärna, gör så att allt kan funka!? Tänk så liten del av hjärnan vi använder, men ändå så funkar allt. Heeeelt sjukt!
Jag fascineras otroligt mycket över människokroppen och dess funktioner, men mest över hjärnan!
Jag hade kunnat bli vilken typ av läkare som helst, bara jag fick bli det.
Låt nu den här tiden gå snabbt så att jag kan börja på universitetet dåååååå.......
Och framför allt, låt mig komma in haha!
Annars kommer jag sitta med dem andra nördarna på KTH :) Men det gör inget, för innerst inne är jag också en nörd!
Kommentarer
Trackback