enlitenbitbort

Ibland blir jag så in i helvetes förbannad över vissa saker och vill bara skriva dom i min blogg, men så vet jag att jag måste tänka mig för vad jag skriver också.
Men idag känner jag att jag måste få det ur mig hur hårt det än låter, för det är så det är, det är sanningen, kanske den svider ibland men ibland behövs det för att man ska fatta!

För typ 1-2 veckor sen så fick jag reda på vad en nära släkting till mig håller på med, skär sig i armarna!
Jag ser INTE ner på någon människa och alla har rätt till att fatta sina egna beslut och göra sina egna val MEN den enda anledningen till att man gör detta är för att få uppmärksamhet.
Då frågar jag mig själv VARFÖR man inte tar emot hjälp när man väl får den? För det är väl just det man vill - att någon ska se en?
Jag kan inte för i hela mitt liv förstå VARFÖR denna personen väljer att göra detta!
Jag är ledsen att säga detta men det finns faktiskt dom som har det SVÅRT och du är inte en av dom!
Absolut kan man må dåligt, men då måste man också ta emot hjälpen man får och inte bara vända ryggen till.

Tycker du att du har det svårt?
Vet du vad?
Min pojkvän såg sin bästa kompis DÖ framför ögonen på honom, 3 månader senare dog hans andra bästa kompis i tsunamin i Thailand.
Sen blev han nästan dödad, och jag med.
Skär vi oss? NEJ!
Tycker vi synd om oss själva? NEJ!
Vet du varför? För att det finns dom som har det värre.

Varje dag så blir barn sexuellt utnyttjade av sina föräldrar, varje dag blir barn MISSHANDLADE och VÅLDTAGNA i sitt eget hem. Varje dag låser föräldrar in sina barn i pyttesmå skrubbar där dom tvingas sova STÅENDE i sin egen avföring och sin egen urin för att det är för litet för att dom ens ska kunna sitta ner.
Är det synd om dom? JA!
Där har du barn som har något att må dåligt över!

ALLA har rätt att må dåligt eller vara deprimerade men när man SKRIKER efter uppmärksamhet och sen VÄGRAR ta emot hjälp då blir jag så in i helvetes jävla arg att min blod nästan kokar!
Hur i helvete kan man vara så förbannat otacksam?
Då resulterar det bara i att alla runt omkring en fullständigt skiter i en eftersom man fattar att personen inte vill ha hjälp, den gör bara allt på låtsas!

Bli arg eller bli vad du vill av att jag skriver detta, jag struntar faktiskt i vilket för det är dags att någon lyfter bladet från munnen så att du kanske vaknar upp och inser vad fan du håller på med!

Du kan ringa mig om du vill prata, jag lyssnar. Men jag sympatiserar INTE med den här typen av självdestruktivitet!

Man kanske kan tycka att jag inte har med detta att göra eftersom jag inte vet hur du har det hemma eller vad du får för hjälp.
Det är rätt, det vet jag inte! Men jag vet däremot att om alla runt omkring väljer att inte prata om det så blir det fan inte bättre heller. Jag vet också att jag bryr mig om dig så otroligt mycket och att jag inte vill att något ska hända dig!
Kanske blir du arg på mig, förmodligen, men det är värt det om detta får dig att vakna upp och bli frisk!

Vad som gör mig arg är när du lägger upp bilder på bland annat facebook på dina sönderskurna armar för att provocera fram åsikter och uppmärksamhet. Därför känner jag att jag har rätt att skriva detta, för det är just det du vill ha - uppmärksamhet!
Du har min fullständiga uppmärksamhet och jag är fruktansvärt besviken på dig!

Jag förstår hur det är att må pissdåligt, jag har också gjort det men ingen annan mer än du själv kan välja att ta dig upp ur det!
Du är en smart och söt tjej, du är inte dum som du får dig själv att framstå som när du lägger upp dessa bilder!

Är det så här du vill att ditt liv ska se ut om ett par år http://handleder.blogspot.com/?
För det är det jag är rädd för nämligen, att det är du om några år!

Jag tycker du ska sluta nu, och om du inte väljer att göra det för dig själv så får du faktiskt öppna upp ögonen och göra det för alla andra runt omkring dig som bryr sig!

Jag väljer att säga mitt för jag tänker inte vara den som står där på din begravning och tänker "varför sa och gjorde jag inget"!
För vet du vad? Det går så jävla snabbt utför!
Jag är fruktansvärt rädd för att detta bara är första steget till en resa till helvetet.
Jag frågar mig själv "vad är nästa steg?", är det droger? Självmordsförsök?
Ja kanske, och om det är så så vet jag iallafall att jag har försökt få dig att fatta!

Du får säkerligen hjälp, men uppenbarligen inte tillräckligt!
Du kan ringa mig om du vill gråta, vara arg, skälla ut mig eller vad som helst för jag bryr mig om dig och tänker inte stå och titta på medans ditt liv går åt helvete!


Det är ditt liv och ditt val i slutändan, men var beredd på att du kommer att svika så många som bryr sig påvägen!